sex och kärlek.
Det är många som säger att sex och kärlek inte är samma sak. Men seriöst. Det går väl lite hand i hand? För mycket sex utan känslor resulterar ofta i sex med känslor. Känslor utan sex, tar död på känslorna osv.
För visst är det så? Att vara tillsammans med någon och sexet inte fungerar som det ska, då blir det bråk, stelt och man kan inte riktigt slappna av i varandras sällskap.
Jag har funderat mycket på dom som inte har sex innan dom gifter sig. Vafan? Tänk om sexet är skitdåligt, ska dom leva resten av sitt liv utan att bli helt tillfredsställda? Nej, jag tror inte på dom som säger att sex inte har någon betydelse, bara man älskar varandra osv.
Nej, sexet har i alla fall 50% betydelse i ett förhållande. Jag skulle aldrig någonsin kunna leva i ett förhållande där inte sexet fungerar. Jag skulle lätt kunna vara otrogen då. Jag förstår inte dom heller som säger att utseendet inte spelar någon roll om man älskar varandra och hit och dit.
Men... Man vill väl kunna tända på sin partner? Kunna se på honom och känna att "herregud, vad fin han är, min man". Aldrig någonsin att jag går efter insidan bara. Jag älskar fina män för mycket och skulle lätt kunna falla för frestelsen om min kille var ful, men snäll. Det borde väl finnas någon kille som både tänder mig och är snäll?
Jag har lite börjat ge upp hoppet för övrigt. Jag tror inte att det finns någon kille för mig. Men jag är inte bitter, jag får ligga i alla fall. Kärleken kanske kommer senare i livet. Sex i alla dess former gör att jag överlever. Utan det skulle jag inte klara mig utan kärleken. Sex tröstar, det vet vi alla. Om någon sviker, gör en ledsen eller sårar så tröstligger man. Eller. Ja, jag gör det. Det är den bästa ångestmedicinen och lite uppskattning gör att man glömmer bort vad man var ledsen för.
Kanske blev lite väl djupt nu. Men, ja, jag skriver om vad jag vill här, vill ni inte läsa så slipp! :)
SNÄLLA! ni är fortfarande några stycken som läser varje dag. Några förslag har ni väl på vad jag ska skriva om?
För visst är det så? Att vara tillsammans med någon och sexet inte fungerar som det ska, då blir det bråk, stelt och man kan inte riktigt slappna av i varandras sällskap.
Jag har funderat mycket på dom som inte har sex innan dom gifter sig. Vafan? Tänk om sexet är skitdåligt, ska dom leva resten av sitt liv utan att bli helt tillfredsställda? Nej, jag tror inte på dom som säger att sex inte har någon betydelse, bara man älskar varandra osv.
Nej, sexet har i alla fall 50% betydelse i ett förhållande. Jag skulle aldrig någonsin kunna leva i ett förhållande där inte sexet fungerar. Jag skulle lätt kunna vara otrogen då. Jag förstår inte dom heller som säger att utseendet inte spelar någon roll om man älskar varandra och hit och dit.
Men... Man vill väl kunna tända på sin partner? Kunna se på honom och känna att "herregud, vad fin han är, min man". Aldrig någonsin att jag går efter insidan bara. Jag älskar fina män för mycket och skulle lätt kunna falla för frestelsen om min kille var ful, men snäll. Det borde väl finnas någon kille som både tänder mig och är snäll?
Jag har lite börjat ge upp hoppet för övrigt. Jag tror inte att det finns någon kille för mig. Men jag är inte bitter, jag får ligga i alla fall. Kärleken kanske kommer senare i livet. Sex i alla dess former gör att jag överlever. Utan det skulle jag inte klara mig utan kärleken. Sex tröstar, det vet vi alla. Om någon sviker, gör en ledsen eller sårar så tröstligger man. Eller. Ja, jag gör det. Det är den bästa ångestmedicinen och lite uppskattning gör att man glömmer bort vad man var ledsen för.
Kanske blev lite väl djupt nu. Men, ja, jag skriver om vad jag vill här, vill ni inte läsa så slipp! :)
SNÄLLA! ni är fortfarande några stycken som läser varje dag. Några förslag har ni väl på vad jag ska skriva om?
Kommentarer
Trackback
